att skriva.

19.10.2016 kl. 16:23

 

 

Jag kommer på mig själv att njuta så fruktansvärt av våra skrivuppgifter under föreläsningarna. De där korta texterna då vi ska tvinga ut kreativiteten, överdriva och leka vilt med texten och åsikter på bara några minuter, för att sedan läsa upp slutprodukten för klassen. Det är ibland smånervöst, men roligt och utvecklande. 

Det känns väldigt konstigt att jag faktiskt känner så här för skrivandet just nu. Majoriteten av mitt liv har jag varit rädd för den skrivna texten och lidit av mindervärdeskomplex beträffande mitt skriftspråk. 

Men i takt med att skrivandet blev mitt arbetsverktyg har jag fått en allt mer neutral relation till mitt språk. Jag är långt i från den vassaste skribenten, men jag känner mig bekväm. Nu kan jag skriva något vettigt istället för att språkangsta. 

 

p.s. jag sitter förresten på tåget och skriver det här inlägget och det sitter en liten flicka på bänken bredvid som tittar storögt på skärmen medan jag bloggar. så sött.

 

... ....