ge mig färg och förnyelse, typ.

 

Den skarpsynte ser att min blogg plötsligt inte är helvit längre. Fick ett anfall igår och kände att jag måste ha ens lite färg runtomkring för att sluta vara så pretentiöst lidande och naken. Men jag var alldeles för trött för att slutföra projektet. Nu blöder mina ögon av att se på headern, så ifall jag inte lyckas åtgärda något bättre där kommer sjukhusväggarna troligen tillbaka. 

Den som lever får se.

Publicerad 03.12.2016 kl. 11:34

långa planeringsdagar.

 

 

 

 

 

Den här veckan har varit minst sagt intensiv. Vi håller på att planera en stumfilm med klassen just nu och den ska vara färdig för premiär innan jullovet börjar. Vi har minst sagt haft bråda dagar och snittat tio timmar i skolan per dag. Som tur är, är det både roligt och kreativt - men krävande. 

Jag kom precis till Åbo efter en väldigt lång bussfärd kryddags med en hel del förseingar och dåligt före. Men nu är jag här i den ljusfyllda lägenheten och får vara här enda till onsdag morgon. Skönt! 

Nu ska vi gå ut och ta en öl.

Publicerad 02.12.2016 kl. 21:41

vad jag gör en tisdag.

 

 

  • Sitter i skolan och försöker begripa mig på filmning, videokameran och bildberättande. 

 

  • Ser på The Crown. Serien innehåller alla elemet jag behöver. Den är som gjord för mig. 

 

 

  • Lyssnar på julmusik med baby Queen Bey:

 

 

 

 

  • Googlar alternativ julmat.

 

 

  • Övar på mina balettsteg.

 

  • Drömmer om skor och väskor. Så himla onödigt, men så otroligt startk habegär. 

 

 

 

 

Bildbild, bild, bild, bild.

 

Det var allt för mig ikväll. Nu ska jag fortsätta sträckse The Crown. 

 

Publicerad 29.11.2016 kl. 21:32

avslutad praktik och fem outfits.

 

Lugna lördagsförmiddagar är kanske det bästa jag vet. När allt går långsamt och man får återvända till sängen efter en sväng i köket för morgonmål. Och att man vet att man har en lugn morgon imorgon igen. 

Och nu för att bjuda på något riktigt bloggigt: Den här veckans jobboutfits. 

 

 

Min korta praktik på radion är nu slut och jag åker tillbaka till Vasa imorgon. Jag har lärt mig otroligt mycket och känner en stark iver att bli bättre på allt. Jag skulle vilja bli en master på att klippa ljud och skapa intressanta miljöer med hjälp av ljud. Men det kräver ännu mer övning som jag förhoppningsvis kommer att få senare.

 

Publicerad 26.11.2016 kl. 13:00

födelsedagshelg.

 

Hej, hej måndag! Jag tycker vi börjar den här veckan med att se tillbaka på festligheter. Det här veckoslutet har det firats många födelsedagar i flera omgångar. 

 

På torsdagen var det Tuomas födelsedag. Jag tvingade honom att fira från morgon till kväll. Jag blir alltid så förundrad över att människor inte vill ha så mycket extra på sina födelsedagar. Jag brukar leka ödmjuk och okrävande på min dag, men egentligen vill jag ha full uppmärksamhet och uppvaktning hela dygnet. Tydligen gäller det här inte alla.

Förutom att jag väckte Tuomas med sång långt innan hans väckarklocka ringde, så åt vi middag på Tårget.  

På fredagen ordnade vi pizza party och lyckades få till riktigt lyckade pizzor, om en får säga det själv. Tunna och knapriga med väldigt god fyllning. Såå gott. Mitt bästa knep är att ringla balsamico över pizzan när man tagit ut den ur ugnen.

Här äter Fanny, Danne, Hanna och jag koncentrerat våra pizzor. Efter en stund av matkoma gick vi för att fira ytterligare två novemberbarn. Alla har födelsedag nu(?*).

*valentine's day :--)

Eftersom jag i min party planner-iver lovat att baka en kinuskikaka till Tuomas, hade jag inget annat val än att verkställa det på lördag. Det var första gången jag antog en sådan kakutmaning, och hörrni, de här old school bakverken är inget man bara slänger ihop med en vänsterhand. Men en tårta blev det i alla fall.

Mitt mästerverk blev inte så vackert, men som tur är tilräckligt gott för att bjuda över gäster på tårtkalas. Notera att jag prytt kakan med hela 27 ljus. Tuomas tyckte inte att det var någon idé med ljus ifall det inte var rätt antal :---)

På söndagen köpte jag en dyr klänning och åt nepalesisk mat. Inte dåligt det heller. 

Nu hoppas vi att den här nästsista novemberveckan behandlar oss väl.

 

Publicerad 21.11.2016 kl. 07:21

inget för vinterromantiker.

 

Tuomas tog ett par bilder på mig i dag i min novemberutstyrsel. Jag hade verkligen tänkt ge vintern, snön, mörkret och allt det andra de kommande månaderna för med sig, en ärlig chans i år. Jag ville omfamna vintern och inte låta den påverka mig.

Men när jag såg snön falla och bilda ett tjockt täcke över marken för första gången i år, kände jag den sorgsna sucken djupt in i benmärgen. Jag blev oerhört provocerad över alla vinterromantikers nöjda utrop och ville skicka bilder på mina spruckna, svidande eksem åt dem. Nå nej, men nästan. Jag antar att det inte kan kallas för en lyckad omfamning, men jag lovar, jag försökte.

Men mest längtade jag efter torra gator och mer luftfuktighet. 

Som jag nu fått igen. 

Åh denna lättnadens suck.

 

Publicerad 20.11.2016 kl. 17:47

första praktikdagen.

 

 

                       

 

 

 

I dag hade jag min första praktikdag på radion. Det är både nytt och utmanande men det känns bra att få lära mig behärska ett till massmedium. Dessutom känns det skönt att människor litar på ens förmåga trots att man är en yr praktikant. 

Förutom att det är kul att vara på praktik så är det så nice att få bo i Åbo i två veckor. När jag gick över torget trött efter en lång dag, var mina steg ändå lätta. Åbo <333

Innan jag blev åbobo igen så hann jag ett varv till Helsingfors för att träffa mina bästa girls och dansa våldsamt och skamlöst till hiphop. Jag behövde det.

 

Publicerad 14.11.2016 kl. 20:54

boken jag behövde just nu.

 

 

 

 

Mitt senaste ljudbokstips.

Kakan Hermansson har länge varit min husgud. För er som inte riktigt har koll på vem hon är så hon feminist, provokatör, programledare, och konstnär. Jag har slaviskt följt hennes podcast Under huden och läser hennes blogg. Men den här boken handlar inte om hudvård. Den handlar bland annat om hennes uppväxt, adhd, feminism, sexism och att vara lesbisk. Egna erfarenheter av att leva i ett patriarkat helt enkelt.

Kakan klarar av att ta upp de här viktiga ämnena med en lättsam, humoristisk ton utan att degradera allvaret. Jag kände igen mig i kapitlen om sexism och frustration över patriarkatet. Men det kapitlet jag fastnade mest för, och som betydde mycket för mig, var kapitlet om hennes uppväxt med troende föräldrar och hennes egen relation till gud. 

Lika som Kakan befinner jag mig ofta i många sammanhang där kristendom och tro ses som idioti. Gudstro passar inte in i den feministiska pk-bubblan där jag gärna hänger. Många frågar ofta om min relation till både kyrkan och gud och jag kommer på mig själv med att känna mig tvungen att be om ursäkt för hela konstitutionen och komma med långa förklaringar för att inte själv bli stämplad som en idiot. 

Därför känns det så skönt att en feministisk förebild som Kakan pratar så okonstlat om så väl kyrkan som tro, och att det minsann går att kombinera med radikalfeminism. Det är så många som har så starka åsikter om vad kristendom är, utan att egentligen veta vad grundvärderingarna och hela grejen egentligen handlar om. Och framförallt att det finns en enorm diversitet inom kristendomen. Alla tycker inte lika och behöver inte heller tycka lika fast man tillhör samma religion. 

Även om jag inte sett boken i fysisk form, tror jag att upplevelsen förstärks av att höra Kakan själv läsa upp boken. Hon är en väldigt färgstark berättare med världens behagligaste röst. Lyssna bara på den nu!

 

 

Publicerad 10.11.2016 kl. 19:20

förra helgen.

 

 

Jag tror inte att jag någonsin varit så mycket sjuk som jag varit den här hösten. Jag vet inte vad det bror på men det börjar verkligen tära på mina krafter. 

Under helgen var T här i Vasa, vilket var jätteskönt. Jag har haft lite ångest över att bo här den senaste tiden. Det känns så långt ifrån allt bekant. Speciellt när skolan är intensiv och man är förkyld behöver man verkligen sitt trygga nätverk. Som tur får jag riktigt snart göra praktik i Åbo i två veckor.

På grund av att jag var ganska svag och trött så tog vi det väldigt lugnt under veckoslutet. Vi hängde mest inne men vågade ut oss på ett par promenader i kylan. Nu är det hejdå fäshiön och hej michelingubbe! Jag klarar inte av att frysa. 

Nu ska jag försöka gå tidigt och sova för att orka upp tidigt imorgon. Förhoppningsvis vaknar jag upp till en värld där en kvinna är USA:s nästa president.

 

Publicerad 08.11.2016 kl. 20:53

en jag-lista.

 

 

På restaurangen
Den som väljer ganska säkra rätter som jag vet att jag ska tycka om. Jag är också den som aldrig skulle våga klaga på maten och skicka tillbaka den, även om jag vet att det är helt okej och ingen tar illa upp. 

På nattklubben
För några år sedan var jag den som stod på dansgolvet från midnatt till pilkku och yrade omkring väldigt mycket. Numera vill jag hänga med vänner i något hörn och dricka öl.

I klädbutiker
Går jag helst ensam eller med mamma. Jag tycker om att strosa omkring i butiker i lugn och ro mitt på dagen när ingen annan är där. Jag har svårt att shoppa på riktigt med vänner. Kan inte riktigt fokusera. 

På flygplan
Sover jag från lyftning till landning. När jag flög till Island såg jag till att inte ha en podcast i öronen som jag verkligen ville höra, eftersom jag ändå bara hör början. Däremot hatar jag flygplatser. Jag tycker inte alls om den oberäkneliga, stressiga miljön där man själv har noll kontroll över läget.

På café
Sitter ofta och pratar med en kompis i evigheter och dricker en latte fast jag egentligen skulle vilja dricka vanligt bryggkaffe. 

I skolan
Just nu är jag väldigt aktiv och ambitiös. En riktig plugghäst. Jag följer med noga under föreläsningarna och svarar på alla frågor. Det kan hända att jag för tillfället är lite störande aktiv om man skulle fråga mina klasskamrater, men whatever. Jag är här för att lära mig. 

I ett förhållande
Jag är nog ganska generös och tycker om att både ge och göra fina saker åt min kille. När jag har en dålig dag eller känner mig ledsen kan jag bli lite needy och kräva mycket uppmärksamhet. Dessutom glömmer jag ibland att det inte går att läsa mina tankar.

I matbutiken
Jag vill ha mycket tid när jag går i matbutiken. Jag brukar ofta ha en inköpslista på telefonen, men vill att det ska finnas rum för ändrade planer. Jag vill kunna strosa i lugn och ro och plocka med mig något halvt onödigt som jag får feelis för i butiken.

På morgonen
Trött och sur. Tål inte höga ljud och vill inte prata. Helst lyssnar jag på en lugn podcast medan jag äter morgonmål, väljer kläder och sminkar mig.

På kvällen
Beror lite på vad jag har gjort. Men jag är oftast som piggast på kvällen kring tio och skulle kunna utföra vad som helst då.

På bussen
Om vi talar Onnibus sitter jag helst på andra våningen längst fram och lyssnar på en podcast tills jag somnar. 

På jobbet
Jag har en väldigt hög arbetsmoral och jobbar effektivt. Ibland lite för effektivt för att jag är rädd för att ses som lat. Jag är född till duktig flicka och arbetsnarkoman. Därav ren en utbrändhet i bagaget. Wuuhuu.

Just nu
Ligger jag i min säng och jämrar mig över att jag IGEN är förkyld. Hur är det ens möjligt? Mitt immunförsvar har helt sagt upp kontraktet den här hösten. Och just som vi börjat med radio i skolan! Alla mina inslag låter helt rossliga för att det känns som om min hals är full av knivar.

Men jag orkar inte bry mig om det, för imorgon kommer Tuomas till Vasa. Har inte sett honom på tre(!!) veckor. 

 

 

Publicerad 03.11.2016 kl. 21:28

med kylan kommer pesten.

En dag är det helt som vanligt. Nästa dag ser det ut som om pesten hade invaderat mitt ansikte. På måndagen såg mitt ansikte ut så här. Det var rött och sprucket runt hela min mun. Huden flagnar och svider och jag har svårt att tänka på något annat. Det känns som om allas blickar riktas mot mig. Jag täcker obemärkt munnen med handen. I dag har jag suttit med en fuktkräm och smörjat mitt ansikte var femtonde minut.

Trots att jag annars känner mig som en mycket självsäker person är min atopiska hud något som knäcker mig en aning ibland. Jag vill vara obrydd och inte tänka på att andra ser de torra partierna i mitt ansikte. Där är ju bara lite torr hud! Voi voi att jag inte kan använda läppstift. 

Men jag bryr mig. För det är jobbigt. Och jag är rädd för att det ska bli värre.

 

Publicerad 03.11.2016 kl. 19:00

Island del 2.

 

Jag förstår att ni frenetiskt uppdaterat min blogg i väntan på den här hisnande uppföljningen. Här kommer den nu!

 

På fredagen efter vår långa utfärdsdag runt the golden circle var det dags för hemmafest. Natashas kompis Marthe från Norge(längst fram) fyllde år så vi pyntade lägenheten festfin och plötsligt strömmade det in människor. Oklart vad jag försökte med den här posen, men blev väl lite ställd av all nordisk representation.

Mycket rolig kväll men jag tog inte en enda bild under kvällen så vi får hoppa till nästa dag.

Efter en långsam morgon satte vi oss i bilen igen. 

Den här gången var vår destionation Blue Lagoon! 

Här guppade vi omkring några timmar tills våra fingrar var skrynkliga och hjärnan helt mosig av allt helande vatten. 

Vi åkte hem och vilade en stund.

Efter en lång middag på kvällen gick vi till en väldigt mysig bar i centrum där vi funderade över hur vår patronus skulle se ut. Jag tror vi kom fram till att min skulle vara ett lodjur.

Jag drack Einstök white ale som kanske är den godaste(och dyraste) ölen jag någonsin druckit. Tips tips.

På grund av gårdagens festligheter blev det inte en så sen kväll även om vi hade lust att sitta här i myset forever.

Nästa dag vaknade vi utvilade och började vi med att gå ut på stan.

Vi skulle nämligen handla morgonmål från närmaste bageriet.

Och köpa kaffe från ett pretto kafé med nice inredning.

Såklart det fanns både vinyler och korsstygn på väggen!

 

Bland gårdagens vimplar åt vi sedan nygräddat bröd och pain au chocolat.

Sen gick vi ut igen och poserade framför pandor.

Och gick i vintagebutiker och lustiga affärer där de sålde fantastiska jultröjor

Sen började det regna så vi gick tillbaka till lägenheten för att ta ut det sista av vår tid tillsammans. På bilden är Sylvikki och hennes kompis Gerda som också bor på Island just nu. 

Tidigt på måndag morgon plockade en flygbuss upp oss utanför dörren och vår tid på Island var slut, för den här gången. Jag måste ännu se glaciärerna och vulkanerna.

 

Publicerad 02.11.2016 kl. 00:13

en helg med besök.

 

På fredagen gick jag till busstationen i regnet för att möta upp veckoslutets häng. När Kent släppte sina biljetter i mars var jag snabb på att köpa två stycken till konserten i Vasa så att Hanna skulle ha ett bestämt datum för att komma hit på besök. Smart grej!

På kvällen drack vi prosecco och åt falafel med tabbouleh,  hummus och annat gott. Roligt att få göra mat medan någon annan hänger i ens säng med ett glas bubbel och Kent spelar i bakgrunden. Perffa. Lite senare gick vi in till stan för att dricka öl och prata om psykologer. 

Nästa dag sov vi tills vi vaknade och gick sedan ut i solskenet(!). Jag visade bland annat min skolbyggnad och så gick vi omkring och tittade på grejer i butiken. 

Men ganska snart var vi tvungna att söka oss hemåt för att äta en balja musselpasta var, och dra en extra tjock eyelinervinge över ögat. 

Lördagen var ju Kent-dagen, som jag redan skrivit om. Vi åkte dit med Ida och Madde som också ska flytta till Vasa snart. Kul!

Efter konserten var vi ännu fyllda av adrenalin så vi fortsatte ut i vimlet. Skönt att hänga med så personer avslappnade och roliga människor. Sammanfattning: Kent + bra människor = väldigt lyckad kväll. 

Nu ska jag springa på balett!

 

Publicerad 31.10.2016 kl. 18:00

jag såg mitt favoritband på lördagen.

 

 

Det känns som om varje människa har en unik relation till Kent. Oberoende om man tycker att bandet är obegripligt, något som figurerar i bakgrunden, eller om man fullkomligt älskar musiken, har alla en relation till bandet. För mig är Kent mitt absoluta favoritband.

Mina första Kent-minnen är från 2002 då Vapen&Ammunition-albumet släpptes, och jag nio år gammal såg musikvideon till Kärleken väntar. Men det tog ytterligare några år innan jag hittade bandet på riktigt. 

Jag tycker man kan kategorisera in Kent-fans i olika generationer. Lite beroende på när man är född har man olika åsikter om när bandets glanstid varit. Oftast är det albumet som fått en att fastna, som defienierar ens Kent-smak. Jag, som sagt, började vid Vapen&Ammunition och står fortfarande fast vid att det är världens bästa album. Albumet är genomgående briliant. Jag tycker att precis varje låt är fantastisk.

Jag kan också uppskatta det mera elektroniska soundet, vilket många som "varit med från början" har svårt för. Kent har provat på mycket och gått från mer klassisk rock till mer experimentella sound, men de har alltid hållit en hög nivå. I 26 år har de lyckats göra musik utan att ha släppt ett pinsamt album. Det är minsann en merit. 

På lördagen såg jag mitt favoritband för första gången. Ja, faktiskt. Det var första gången. 

Det låter kanske märkligt, men jag har varit rädd för att gå på en livespelning med Kent. Jag har haft en så otroligt stark relation till musiken som jag inte har velat förstöra med dålig ljudåtergivning, falska toner och dålig sikt till scenen. Men när Kent meddelade om sitt slut kunde jag inte mer skjuta upp det. Jag måste gå.

En halv minut in i första låten, 999, under konserten rann tårarna ner för mina kinder. Jag har oroat mig helt i onödan. Det var perfekt och jag stod bara några meter från Jocke Berg.

Under två och en halv timme blandade de hejvilt gammalt och nytt medan den gick rysingar genom min kropp. Av de allra nyaste låtarna spelade de bland annat Den vänstra stranden, Förlåtelsen och Egoist. Av de äldre, de ganska självklara Musik Non Stop, Kärleken väntarDom Andra, Utan dina andetag och Mannen med den vita hatten.

Jag kan inte ge någon objektiv dom över konserten. Jag var helt för fylld av nostalgi och övervälmande känslor. Och tacksamhet över att jag köpte de där biljetterna för sju månader sedan. 

Jag kanske saknade Socker, Elit, Ismael, Pärlor och Vy från ett luftslott. Men jag förstår deras låtval, jag förstår. Det är omöjligt att möta allas unika Kent-relation. Jag är bara tacksam för att cirkeln äntligen är sluten och jag sett mitt favoritband. Och för att de slutar med äran i behåll.

 

Publicerad 30.10.2016 kl. 20:29

piffat hår.

 

 

 

 

Jag tycker det är otroligt skönt när någon pysslar om en och tar på ens hår i några timmar. Jag njuter extremt mycket av att gå till frisören och ser det som en lyx jag gärna unnar mig för att känna mig fin. Bästa stunden är huvudmassagen medan frisören lägger i balsam, och de gånger man är riktigt nöjd med resultatet. I dag när jag råkade få en extra ledig dag beslöt jag mig för att glida ner i en salongsstol och ljusa upp håret lite.

Min naturliga hårfärg blir mörkare hela tiden och jag tycker inte alls om den. Den är så intetsägande och tråkig. Helst av allt skulle jag vill ha platinablont hår, så där riktigt vitt. Men för att vara lite snäll mot mitt stackars hår nöjer jag mig med en nyans närmare min egen hårfärg. Tillsvidare.

Blev extra nöjd efter dagens frisörbesök eftersom hon lyckades damma bort allt gult ur håret och dessutom lockade håret så fint. 

 

 

Publicerad 27.10.2016 kl. 20:04