hejdå finalina!

 

 

 

Jag är Lina, inte speciellt fin men jag tycker det låter fancy på en blogg :) Är 17 år och älskar mina vänner och armband. Tycker snö är äckligt, kallt och vått och tänker flytta någonstans där det är evig sommar. Kläder tycker jag också är mycket roligt.

 

Så där såg det ut när jag skapade min blogg på ratata 2010. Jag var 17 år och tyckte Fina Lina lät fancy. Nå, nu är det dock så att jag 7 år senare inte riktigt är lika stolt över det namnet längre och skäms lite varje gång jag säger högt min bloggadress. Därför tänker jag göra något jag velat göra länge, det vill säga byta bloggadress. 

Ni hittar mig numera på linaalicesofia.ratata.fi ! Komsi komsi!

Fina Lina får stanna kvar som ett fint och skämskuddefyllt arkiv. Det känns ändå helt otroligt att ha en så stor del av sitt liv dokumentrat på det här sättet.

 

 

Publicerad 09.01.2017 kl. 20:00

förra årets mål.

 

 

Förra året har egentligen redan försvunnit ur mitt medvetande. Nya Moleskine-häften känns alltid som den starkaste symbolen för nystart. Men för att riktigt snabbt blicka bakåt, så hade jag helt glömt bort att jag skrivit upp några punkter inför 2016. Typ mål eller något. Tänkte kolla lite hur det lyckades.

2016:

- ska klä mig lekfullt och precis som jag känner. 

Om jag menade lekfullt som rosa fuskpälsar och glittriga jumpsuits, så jo. Men jag har nog haft en mer avskalad stil det här året förutom att jag vågat använda mer färg efter alla helsvarta år. Jag har varit ganska nöjd över mina kläder det här året, tror jag. 

- läsa mer skönlitteratur.

Min första reaktion var: Nä, tyvärr. Men sen insåg jag att jag faktiskt konsumerat ganska mycket litteratur det här året. Mycket tackvare ljudböker. Jag är en långsam läsare som ibland tappar koncentrationen av frustration att boken inte går framåt. Därför är det skönt att varva med att lyssna när någon annan läser. Blir mycket fler böcker i månaden på så vis. 

Några av de böcker jag konsumerat: Just kids, Hela Kakan, Ängeln i Groznyj, Tid, Den allvarsamma leken, Tripprapporter, Glöm mig, Skynda att älska, Allt som blir kvar, Alla borde vara feminister, Utan personligt ansvar, Medan han lever etc. 

- börja dansa igen. ska bli så roligt!

Ja! Och så roligt det varit. Under våren dansade jag hiphop och show i Åbo två gånger i veckan. Nu i Vasa dansar jag balett en gång i veckan. 

- ge mer rum för kreativitet.

Väldigt flummigt mål. Men nä, ganska dåligt nog. 

- lyssna på mer musik.

Ännu sämre. Jag har lite tappat mitt brinnande intresse att hitta ny musik som jag hade för något år sedan. Det är synd. 

- ta mer bilder. ifall man går två år bak i tiden i min blogg är den mycket mer händelserik, färgstark och fin att titta på.

Mest blir det ju mobilbilder, och när det dyker upp en bild tagen med en riktig kamera är det oftast min kille som tagit den...

 

Mål för 2017:

- Samma som Louise: Mindre prestationsångest. Måste alltid, alltid påminna mig själv om det. Jag måste sluta vara så rädd för att mislsyckas.

- Vara snäll mot mig själv och andra. Vårda relationer men inte känns skuld för att jag inte har tid och ork att hålla bra kontakt med alla.

- Överleva Vasa. 

- Flytta in i en nice lägenhet i Åbo när jag är klar med Vasa.

- Fortsätta med min ganska nyfunna avslappnade relation till träning. Träna när jag känner för det, skippa när jag inte vill.

- Banta min garderob och skänka bort hälften. Seriöst, om någon är intresserad av kläder jag inte använder för lite får man komma och gräva i min garderob. 

- I alla fall börja skriva min gradu.

 

Publicerad 06.01.2017 kl. 17:48

lugnt lov.

 

 

Eftersom jag tacksamt nog fortfarande har jullov utan några måsten(eller tentlänsing! tror det typ aldrig hänt tidigare under min tid som studerande). Jag spenderar mina dagar i Åbo med att sova länge, läsa julklappsböcker, varva mellan Gilmore girls/The Affair/Rita på netflix, Afrikas sjärna/Scrabble och planera maträtter. Jag tycker om att se på olika serier samtidigt, gärna väldigt olika slags serier. Då har man alltid en serie för varje humör och hjärnkapacitet.

Igår var jag till frisören för att ljusa upp håret lite. Min kille säger att han inte ser någon skillnad från min tidigare färg, men det är faktiskt mycket ljusare. Min hair goal just nu är Noora i Skam, haha. Men för att inte fräta bort håret med en gång måste jag nöja mig med den här nyansen nu.

Nu ska jag njuta av mina sista dagar i Åbo innan jag åker upp till Vasa igen på söndag.

 

Publicerad 05.01.2017 kl. 18:31

nyårsafton.

 

Nyårsafton firades med hemmafest i Sibbo. Hela kvällen gick i ett ögonblick. Jag kan inte förstå att tio timmar kan gå så fort. Plötsligy står man bara där och dansar på morgonen omringad av glitter. 

2016 var otäckt på många sätt med extremhöger, terror, krig och sånt. Men om jag bara ser tillbaka på mitt egna lilla liv och mående var det femtusen gånger bättre än skitåret 2015. Men 2017 kan bli ännu bättre!

 

Alla nyårsbilder är tagna av Tuomas.

 

Publicerad 02.01.2017 kl. 19:34

min julafton.

 

Det känns redan som en hel evighet sedan, men så här såg min julafton ut. På förmiddagen sjöng vi julsånger vid ett äldreboende här i Sibbo. Det är en fin tradition som jag gärna håller fast vid. Det känns skönt att börja julaftonen med någon form av god gärning och glömma all onödig hysteri kring dagen för en stund. 

Efter julsången åkte jag och mina bröder en sväng till Borgå för att äta risgrynsgröt hos Mommo samt hälsa på lite fler släktingar. Sen fick vi skynda oss tillbaka till Sibbo för att hinna till julkyrkan och sedan äntligen sätta oss vid matbordet. Vi hade en jättefin julafton tillsammans med kusinerna och farföräldrarna och jag uppskattade min släkt lite extra det här året.

Jag får ibland dåligt samvete över att visa upp bilder från vårt firande eller prata om hur idylliska julaftnar vi haft genom åren. Jag vet att det är långt ifrån alla som har en så rosaskimrande relation till julen som jag, och det gör mig ledsen och obekväm. För många är julafton årets värsta dag, och jag måste erkänna att jag i min naivitet inte riktigt förstått det förrän i år. Jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad som kan säga att julafton är den bästa dagen på året, och att jag aldrig behöver vakna upp med en orosklump i magen på julaftonsmorgonen. Men det är viktigt att komma ihåg att högtider kan vara knepiga för många.

Så oberoende om ni firade eller inte så hoppas jag att ni hade det bra. Kram.

 

Publicerad 28.12.2016 kl. 20:09

julfest och födelsedagsfest.

'

Jag har återvänt till sydligare breddgrader för att fira jul Sibbo. Det här jullovet kom verkligen inte en dag för tidigt så det känns verkligen skönt att äntligen få komma in i någonslags julstämning hemma med familjen. Men innan jag tågade ner hann vi fira en asrolig julfest med klassen. På översta bilden ser ni jag och resten av klassens tjejer. Det känns konstigt hur otroligt bekväma, och framför allt ärliga, vi hunnit bli med varandra under den här hösten. Klassen blir som en liten, konstig familj med sju olika personligheter, intressen och åsikter som ändå ska lyckas komma överens med varandra varje dag för att kunna jobba tillsammans. För mig har det varit väldigt lärorikt att umgås med människor som inte tillhör min vanliga typ av människobubbla. För de här personerna är verkligen jättefina trots våra olikheter.

Jag hann knappt stiga av tåget i Helsingfors innan det var dags för nästa festlighet. Min farfar fyllde nämligen hela 80 år så vi firade honom med närmsta släkten. Som alltid när det är frågan om vår släkt så innebar firanden tusen olika musikuppträdanden och mycket mat. Det är alltid intressant att höra hur olika släkter firar diverse saker och vad som anses viktigt. Jag insåg ganska sent i livet att inte alla släkter har som vana att uppträda så mycket som vår släkt gör när vi samlas. Jag antar att det beror på att en så stor del är musikaliska och musiken alltid spelat en stor del av vårt samvaro, men jag antar att vissa kanske skulle vara ganska förvånade över den show vi drar varje gång något firas. För mig är det normen så jag vet inget annat. I alla fall har alla år av uppträdande gett mig en lagom dos scenvana. 

 

 

Publicerad 23.12.2016 kl. 00:44

stockholmsbesök och julaftonstjuvstart.

På fredagen fick jag äntligen(!) träffa Frida efter en allt för långa paus. Hon bor ju i Stockholm med Louise nu för tiden men är hemma över julen. Vi hade ett halvår att avverka med en flaska prosecco.

Jag var så skör och gråtfärdig hela veckan på grund av de intensiva dagar med filmproduktionen, så det var verkligen skönt att hänga med Frida <3 Dessutom kom Tuomas till Vasa samma kväll så den jobbiga veckan gjorde en helomvänding på fredag kväll.

På lördagen sov vi länge och förundrades över att det aldrig blev just ute. Det är verkligen mycket mörkare här i Österbotten än det är i södra Finland. Vi försökte i alla fall ta vara på lite ljus och gick ut i det dystra vädret.

Ganska fort började det dock skymma så vi bestämde oss för att gå på pizza istället.

Väl hemma igen bestämde vi oss för att tjuvstarta julafton och öppna varsitt paket. Av Tuomas fick jag exakt den badrocken jag gått omkring och odiskret tipsat om hela hösten. Heheh.

Bra veckoslut ändå fast början av veckan var piss. I dag hade jag min sista föreläsning så nu har jag bara julfest imorgon så återvänder jag till söder! Yay.

 

Publicerad 19.12.2016 kl. 19:37

om droger och sandstränder.

 

 

 

 

 

Den senaste ljudboken jag har lyssnat på är den hypade Tripprapporter av Tone Schunnesson. 

Boken handlar om en ganska trasig människa som åker till Thailand för att komma bort från sitt vanliga liv. Berättelsen går lite fram och tillbaka med fragment från olika perioder i huvudkaraktärens liv med både märkliga relationer och mycket droger. Stundvis blev jag lite förvirrad om jag inte lyssnade noga. Men samtidigt handlade boken så mycket om droger så kanske det var meningen att man inte alltid skulle ha så koll på läget? 

Ärligheten och råheten gör boken väldigt trovärdig och språket är tio plus. Boken är verkligen värd all den hyllning den fått. Läs eller lyssna!

Publicerad 15.12.2016 kl. 15:37

bara några dagar kvar.

 

Vi har äntligen filmat klart alla scener till vår film. Nu behöver jag inte längre springa omkring och dra allt för mycket blickar till mig i min röda kostym på Vasas gator. Otroligt tröttsamt att se likadan ut varje dag i en vecka även om jag tyckte att min karaktär var fantastisk. Men nu vill jag bara ha på mig mina vanliga kläder och snabbt klippa klart filmen, och sen bara julmysa. 

De här sista dagarna har verkligen känts ordentligt i både kropp och själ. Igår somnade jag redan innan klockan nio av total utmattning. Jag behöver verkligen jullov. 

 

Publicerad 14.12.2016 kl. 21:25

13 december och den här veckan borde ta slut.

 

 

 

Min otur den här veckan har varit på en absurd nivå. Bland annat har mina dyraste skor blivit stulna* och min plattång exploderade i min hand. Jag vill bara att den här veckan ska va över.

Allt går så snett så jag inte ens kan vara arg eller nedslagen över det. Istället skrattar jag åt en charmig bild på mig som Lucia med bror och kusin som tärnor. 

 

*hoppas hoppas hoppas att det var ett misstag och någon lämnar tillbaka dem 

Publicerad 13.12.2016 kl. 19:48

jag var lyckligt ovetande.

 

Eftersom vi med klassen just nu är mitt uppe i vår filmproduktion så spenderar jag nästan varje vaken timme på diverse inspelningsplatser och funderar mig tokig på bildvinklar. 

På grund av mina intensiva dagar har jag gått omkring glatt ovetande om den debatt om psykisk ohälsa som florerar i Finlandssvenska bloggare-gruppen. Men ikväll råkade jag tyvärr snubbla in på startskottsinlägget. 

Jag blev så otroligt ledsen och ville bara skrika högt när jag läste igenom inlägget. Det känns alltid som en sådan käftsmäll när någon förminskar psykisk ohälsa på det där sättet. Alla hemska minnen från två år tillbaka när jag knappt orkade stiga upp på morgonen blixtrade framför mina ögon igen. All den skam som jag kände för att jag led av psykisk ohälsa kom tillbaka. Jag trodde att jag fått en tillräcklig distans till min tidigare sjukdom vid det här laget, men den här debatten gjorde mig helt förbannad. Jag har skyllt på mig själv helt tillräckligt under de senaste åren för att nu ångra att jag inte ”tänkt tillräckligt positivt och inte uppskattade det jag hade”. Alltså va? 

Arghhh. Bara sluta shamea psykisk ohälsa, okej? Det var allt. Den debatten förtjänar inget mer av mig.

 

 

Publicerad 10.12.2016 kl. 17:32

promenad och ny gul hatt.

 

På tisdagen, innan slottsabalen började, gick jag och Tuomas på promenad i ett fint Åbo och passade på att ta några bilder.(Jag håller på att förvandla Tuomas till den ultimata bloggpojkvännen som  Flora pratat om, hehe) 

Det känns alltid lika vemodigt att lämna den här staden, men så är livet just nu. Kom i alla fall till Vasa imorsen en gul Costo-hatt rikare. Och det är inte fy skam. Nu ska jag se ett avsnitt Skam innan jag somnar. 

Gonatt!

Publicerad 07.12.2016 kl. 22:48

vilket land krigade de för?

 

 

De senaste åren har patrionism varit synonymt med många negativa begrepp för mig. Patrionism har inneburit trångsynthet, rasisim, främlingsfientlighet och bakåtsträvan. Allt det man vill ta avstånd ifrån. 

När jag bodde i Nederländerna var det många som pratade om Finland med stor beundran och nyfikenhet. Hur får ni det att fungera så bra? Hur blir du inte helt ruinerad av att studera? 

Nå, som vi alla vet är det ju inte en dans på rosor här heller. Rofa skriver till exempel mycket klokt i ett inlägg om den hyllade undervisningen vi har i Finland. Det vi är allra stoltast över stryper vi nu sakta tillsammans med våra beslutsfattare. 

När jag satt och såg på krigsveteranerna som gick in i slottet en efter en, började jag reflektera över vad de krigat för. Vilket land riskerade de sitt liv för? Är det det land Finland är i dag? Eller har vi glömt bort vad de krigade för? Sitter de där vi kaffebordet och skakar sakta på huvudet åt allt vi gjort med det här landet och det här splittrade folket?  

Oavsett, glad självständighet!

 

Publicerad 06.12.2016 kl. 14:47

ge mig färg och förnyelse, typ.

 

Den skarpsynte ser att min blogg plötsligt inte är helvit längre. Fick ett anfall igår och kände att jag måste ha ens lite färg runtomkring för att sluta vara så pretentiöst lidande och naken. Men jag var alldeles för trött för att slutföra projektet. Nu blöder mina ögon av att se på headern, så ifall jag inte lyckas åtgärda något bättre där kommer sjukhusväggarna troligen tillbaka. 

Den som lever får se.

Publicerad 03.12.2016 kl. 11:34

långa planeringsdagar.

 

 

 

 

 

Den här veckan har varit minst sagt intensiv. Vi håller på att planera en stumfilm med klassen just nu och den ska vara färdig för premiär innan jullovet börjar. Vi har minst sagt haft bråda dagar och snittat tio timmar i skolan per dag. Som tur är, är det både roligt och kreativt - men krävande. 

Jag kom precis till Åbo efter en väldigt lång bussfärd kryddags med en hel del förseingar och dåligt före. Men nu är jag här i den ljusfyllda lägenheten och får vara här enda till onsdag morgon. Skönt! 

Nu ska vi gå ut och ta en öl.

Publicerad 02.12.2016 kl. 21:41

 

 

Lina. 23. 

 

Studerar på medialinjen vid ÅA i Vasa i år.

Gillar knäckebröd, hip hop och feminism.

Helt kiva.

  

 

 

min twitter

min instagram

min tumblr

min pinterest

min bloglovin